Ordföranden i Rättviseförmedlingen har onekligen en förmåga att pocka på uppmärksamhet. Se här – det går faktiskt att åstadkomma en förändring. Vad som krävs för att skapa ett mer inkluderande och jämställt samhälle är att tänka utanför normen. Kompetens och intelligens finns inom alla grupper, det gäller bara att få fatt i den.

– Min drivkraft är att alla människor ska ha samma möjligheter i livet, oberoende av kön, funktion eller etnisk bakgrund, säger hon.

Seher Yilmas

Familj: Min man Johan, föräldrar i Lund och tre syskon utspridda över landet
Aktuell: Rättviseförmedlingen firar sex år i mars
Gillar: Konkreta lösningar för att råda bot på ojämlikhet
Ogillar: Rasism
Kopplar av med: Tittar på tv-serier på Netflix
Senast lästa bok: Utan personligt ansvar av Lena Andersson
Bästa tv-serie: Vita Huset
Oanad talang: Är bra på att åka snowboard

Seher Yilmaz skulle personligen kunna vara en galjonsfigur för Rättviseförmedlingens visioner. Hon har själv tagit några ordentliga kliv på samhällsstegen från sin uppväxt i ett av Lunds miljonprogramsområden till Rättviseförmedlingens vackra lokal i Gamla stan i Stockholm. Enligt samhällets normer hade hon nämligen de flesta oddsen emot sig; hon är kvinna, arbetarklass och har ett kurdiskt namn och ursprung.

– Jag är medveten om att jag har gjort en jätteklassresa, såväl ekonomiskt, som kulturellt och kunskapsmässigt.

Mamma och pappa bor fortfarande kvar i Lund och Seher pratar om sin familj med ömhet i rösten. Föräldrarna är politiska flyktingar från Turkiet och kom till Sverige några år innan hon själv föddes.

– Men de saknade högre utbildning och det var inte så lätt att få ihop vardagen. Ofta tvingades de att vända på varje krona.

Det jag saknade hos Miljöpartiet var en maktanalys som utgår från klass.

Seher Yilmaz är rättfram och energisk, och det är lätt att se henne höja rösten i ett styrelserum. Hon har också ett starkt rättvisepatos, är en utpräglad ”föreningsmänniska” och har en förkärlek för den ideella sektorn. Redan under gymnasietiden engagerade hon sig i elevkåren vilket ledde till en ordförandepost i Sveriges elevkårer och senare i LSU, en paraplyorganisation för Sveriges ungdomsorganisationer.

Dessutom har hon varit public affairs-ansvarig i fackförbundet Unionen och styrelseledamot på Skolverket. Under ett par år satt hon till och med i Grön Ungdoms förbundsstyrelse, men kände sig aldrig hemma i partipolitiken.

– Det jag saknade hos Miljöpartiet var en maktanalys som utgår från klass, något som är väldigt viktigt för mig personligen om vi ska kunna skapa ett jämlikt samhälle, säger hon.

2013 tog hon steget till den privata sektorn och blev konsult för kommunikationsbyrån Prime. Det var också därifrån hon värvades av Rättviseförmedlingens grundare Lina Thomsgård som bestämt sig för att sluta och ville lämna över till någon som hon trodde på.

– Lina ansåg att organisationen behövde breddas, och att hon saknade de egna erfarenheter som behövdes. Därför ställde hon frågan till mig, berättar Seher Yilmaz.

Från att föreningen nästan enbart koncentrerat sig på genus, ville man nu inkludera flera grupper i samhället. Den offentliga debatten kräver nämligen inte bara att könsfördelningen är jämn, den bör också kunna spegla befolkningens sammansättning ur fler aspekter, tycker Seher Yilmaz.

– Trots att var femte person i Sverige har utländsk bakgrund syns det knappt i nyhetsmedia. Det är något jag vill ändra på, säger hon.

Bryta normen

Rättviseförmedlingen, som grundades 2010 av PR-konsulten Lina Thomsgård, är en ideell och partipolitiskt obunden organisation. Via sociala medier tar förmedlingen fram namn på kunniga människor som vanligtvis inte står överst på listan när medier behöver kontakta en expert. Organisationen har 90 000 följare som tipsar om expertis på Facebook och Twitter. Det kan handla om paneldeltagare, talare på konferenser eller experter till tv, radio och tidningar som bryter mot den normen. Ambitionen är att bredda, komplettera och utöka uppdragsgivarnas egna nätverk, så att de därmed får fler kompetenta personer att välja på.

Vid det här laget har Seher blivit varm i kläderna som ordförande. Men hon berättar att när hon accepterade erbjudandet, en smula överväldigad, gav hon sig själv ett år i prövotid. Om Rättviseförmedlingen inte hade dött under hennes ledning vid det laget, hade hon bestämt sig för att känna sig nöjd.

– Nu har två år passerat och det har gått fantastiskt bra. Vi är mer efterfrågade än någonsin och våra frågor är högre upp på samhällsagendan än de var när jag började, säger hon.

Kärnan i arbetet är fortfarande densamma, förmedlingen hjälper företag och organisationer att hitta kompetens och kunskap hos andra personer än de ”vanliga”. När, till exempel, en journalist är på jakt efter en expert av något slag sker letandet ofta slentrianmässigt. Hen känner någon som känner någon – vilket vanligen är en helsvensk man i medelåldern.

– Det handlar inte om illvilja, utan om att de flesta människor rör sig i homogena miljöer. Man väljer den enklaste lösningen helt enkelt, säger Seher Yilmaz.

Vad kan politikerna göra?

Något som jag tycker att politiker behöver arbeta med är att öppna partierna för fler. Demokratiutredningen som kom i början av året pekade på att partipolitiken inte har lyckats engagera stora delar av befolkningen. Bland annat är kvinnor och utrikesfödda underrepresenterade. Det anser jag vara ett misslyckande för vår representativa demokrati. När vissa grupper systematiskt underrepresenteras i våra beslutande församlingar, riskerar också de erfarenheter som är specifika för den gruppen att förbises.– Seher Yilmaz

Rättviseförmedlingens idé är att bistå medierna och får hjälp av 90 000 följare i sociala medier som ger tips på expertis. Det kan handla om allt från kvinnliga folkrättsjurister till utomnordiska talare om det svenska kulturarvet. Kriteriet är att personen i fråga inte ska ingå i den självklara normen.

– Vi lägger ut frågan på Facebook och våra följare brukar ge förslag på massor av bra namn. Det är också helt kostnadsfritt för kunden, förklarar Seher.
I stället drar förmedlingen in pengar på platsannonser, när företag vänder sig direkt till dem för att bredda sin personalkompetens. Plus att organisationen erbjuder föreläsningar om jämställdhet och mångfald.

– Att vi är partipolitiskt obundna ger en frihet, eftersom vi slipper anpassa oss. Vi kan vara oerhört pragmatiska i vårt arbete, säger Seher Yilmaz.

Hennes mål med Rättviseförmedlingen är förstås att den inte ska behövas i framtiden. Att ingen längre ska kunna hävda att det finns ojämlikhet.

Men just nu är ett av hennes mer jordnära projekt att lära sin man prata turkiska, eftersom hon vill att han ska vara bekant med hennes andraspråk. Om de får barn i framtiden är det extra viktigt att han kan kommunicera med hennes äldre släktingar, menar hon.

– Arbetslivet är så sjukt långt att jag inte ser någon poäng i att jobba livet ur mig. Hittills har alla mina karriärsteg varit halkande på bananskal. Nu väntar jag bara på vad som ska hända nästa gång.