FN har varnat för att så många som en halv miljard människor kan försättas i fattigdom till följd av coronapandemin och att hungersnöden i världen kommer att fördubblas. 

Therese Näsman deltar i ett styrelsemöte med programmet för unga politiker i Zambia. Foto: privat.

Barn får inte tillgång till undervisning och de går miste om livsviktiga vaccinationer när en redan bristfällig sjukvård tvingas lägga redan knappa resurser på att bekämpa covid-19.  Kvinnor nekas både preventivvård och aborter, eftersom det inte anses vara nödvändig sjukvård. Parallellt med att de humanitära behoven ökar, ses också en trend där auktoritära ledare tar tillfället i akt att tysta regimkritiker och politisk opposition samtidigt som de stärker sin egen makt.

Therese Näsman är generalsekreterare på Miljöpartiet de grönas internationella stiftelse Green Forum. Hon känner igen utvecklingen. 

– Generellt kan man säga att det är de allra fattigaste som påverkas mest av coronapandemin, oavsett kön. I många afrikanska länder har samhället stängts ner helt och alla de som lever på att sälja varor på marknader står utan inkomst. Även industrier har stängt och de inkomster och jobb som förloras slår mot en redan utsatt grupp, säger hon. 

Våldet i hemmen ökar och kvinnor drabbas

Förutom svårigheter till försörjning läggs också extra börda på kvinnor som måste ta hand om sina barn när skolorna är stängda. Med hela familjer i karantän ökar också våldet i hemmen. Över hela världen. 

– Det finns indikationer på att våldet ökat med upp till 25 procent. Dessutom hör vi från våra östeuropeiska partnerorganisationer att många kvinnor i de länderna är utsatta för en större smittrisk eftersom de ofta jobbar inom vård- och serviceyrken. Sammantaget blir det ännu svårare för kvinnor att delta i det politiska livet, säger Therese Näsman.

Samtidigt tar ledare i flera auktoritära stater tillfället i akt att stärka sin makt och försvaga både opposition och civilsamhälle. Flera låg- och medelinkomstländer har utlyst undantagstillstånd eller antagit lagar och förordningar som sägs vara till för att underlätta kampen mot covid-19 men som samtidigt ger de styrande långtgående befogenheter som begränsar medborgerliga fri- och rättigheter. Det handlar exempelvis om inskränkningar i rörelsefrihet och mötesfrihet, men också om utökade möjligheter för stater att övervaka medborgarna och begränsningar i yttrandefriheten. 

– Det är vanligt att mötesfriheten inskränks med hänvisning till större risk för smittspridning. Ofta tillåts regeringspartier att samlas medan representanter för andra partier riskerar att fängslas eller utsättas för våld om de håller offentliga möten, berättar Therese Näsman. 

Ett hot mot demokratin, journalistiken och biståndet

Hon ser också en utveckling där parlamentens makt försvagas och makten istället flyttas upp till presidenten eller premiärministern som tar allt fler och större beslut på egen hand. Förevändningen är att en snabbare beslutsprocess gör det enklare att effektivt stoppa smittspridning. 

Therese Näsman nämner Serbien som ett exempel där undantagstillstånd utlystes och parlamentet förlorade sin makt. I Zambia har oppositionens möjligheter att samlas begränsats. I Guatemala kan inte längre de lokala råden samlas vilket försvårar en fungerande lokaldemokrati.  

– Många länder har satt mötesfriheten på undantag, även Sverige. Här får vi ju inte samlas fler än 50 personer. Men till exempel i Zambia där det närmar sig val blir smittskyddet ett sätt att förhindra oppositionen från att hålla möten inför valet. Till exempel fängslades medlemmar från det största oppositionspartiet när de förberedde sig för att hålla val inom partiet. 

Även våld mot journalister har ökat, särskilt från medier som rapporterar om opposition mot det styrande.

– I många länder finns en stark närvaro av både polis och militär på gatorna, vilket skapar otrygghet och oro hos de organisationer vi samarbetar med. De har svårare att komma ut med sin politik och behöver hitta nya vägar för detta, till exempel genom att arbeta mer digitalt, säger Therese Näsman.

Biståndet minskar samtidigt som samarbete behövs som mest

Samtidigt som både fattigdomen och hoten mot demokratin förvärras i spåren av coronapandemin, väntas biståndet minska nästa år. Sedan 2006 avsätter Sverige en procent av Sveriges bruttonationalprodukt till biståndet. Men det så kallade enprocentsmålet har diskuterats och varit under luppen många gånger sedan dess. Inte minst av Sverigedemokraterna och Moderaterna som menar att pengarna behövs bättre i Sverige.

Inget land skulle klara av att hantera pandemin på egen hand. Detsamma gäller för klimatkrisen.

Därför är Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, Peter Eriksson (MP), lättad och nöjd med att enprocentsmålet står kvar efter sensommarens budgetförhandlingar. 

– Vi i Miljöpartiet har stått upp för enprocentsmålet eftersom det har betytt mycket under lång tid. Jag är glad att vi nu har fått stöd från de andra partierna i budgetförhandlingarna. Att gå över till Moderaternas förslag om ett pengamål som bestäms från budget till budget skulle snabbt rasera biståndet. Det är enprocentsmålet som har gett oss ett ökat bistånd i takt med en starkare ekonomi och det har varit viktigt eftersom utmaningarna ökar i världen, säger han.

Men även med ett bibehållet mål om att en procent av Sveriges bruttonationalprodukt ska gå till biståndet, krymper pengapåsen när Sveriges inkomster minskar som en konsekvens av årets pandemi, samtidigt som den för med sig en oroande utveckling världen över.

– Aldrig i modern tid har det varit tydligare att det är nödvändigt med internationellt samarbete. Inget land skulle klara av att hantera pandemin på egen hand. Detsamma gäller för klimatkrisen. Den kommer vi inte heller tillrätta med utan ett samarbete

Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, Peter Eriksson (MP).

där alla drar åt samma håll, säger han.

Utöver fattigdomsbekämpningen nämner Peter Eriksson också att det behövs stora satsningar för att ställa om energisystemen och för att stärka länders förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna och få större motståndskraft mot väderrelaterade katastrofer. 

– Jag ser ingen kraftig minskning i biståndet framöver. Miljöpartiet har varit en viktig aktör där. Jag tycker att vi har lyckats bra i arbetet med att få en budgetöverenskommelse där vi står upp för internationell solidaritet, säger Peter Eriksson.

Peter Eriksson vill också se fler globala insatser när det gäller den biologiska mångfalden, inte minst för att den så tydligt hänger ihop med klimatförändringarna. Även risken för fler pandemier ökar om inte naturen skyddas. 

– Hela världen hänger ihop. Därför är det viktigt att också andra länder vill satsa mer på internationellt samarbete framöver. Vi ser att till exempel att fattigdomen ökar snabbt i Afrika, vi har en hungerkris på väg som vi måste ta krafttag mot. Till slut kommer det att drabba även oss när land efter land drabbas av ekonomisk katastrof och många inte längre kan producera mat, säger Peter Eriksson. 

Men han lyfter också fram vikten av att fortsätta arbeta med demokratiutveckling i världen. 

– För mig har demokratifrågorna varit viktiga ända sedan jag var kommunalråd i Kalix för tjugo år sedan. Demokrati är grunden för ett bättre samhälle och den måste göras tillsammans. Utan en stark demokrati kommer samhället inte att hålla. Ett samhälle blir rikare, bättre och mer deltagande om det bygger på kunskap, utbildning, press- och yttrandefrihet. Det är viktiga hörnstenar, säger han. 

Nu ser han att ledare i ett fyrtiotal länder tar tillfället i akt att minska utrymmet för opposition och organisationer som arbetar med politiska krav. Även de mänskliga rättigheterna får stå tillbaka.

– Press-och yttrandefrihet har tydligt beskurits i den här pandemin. Det är olyckligt. Redan förra året när jag tillträdde som biståndsminister drog vi igång vad vi kallar för en demokratioffensiv i Östereuropa där vi arbetar mer fokuserat med frågorna. Det är avgörande för en bättre värld, säger Peter Eriksson.

Om Green Forum

Green Forum är Miljöpartiets internationella stiftelse som arbetar för att stärka gröna politiska organisationer, demokratisk utveckling, respekt för de mänskliga rättigheterna och jämställdhet i över 40 länder i Östeuropa, Afrika och Latinamerika. 

Liksom många andra biståndsorganisationer är Green Forums projekt i första hand finansierade av SIDA. 

Det som skiljer Green Forum från en ”vanlig” biståndsorganisation är att de så gott som alltid jobbar med politiker och parlament och ger stöd till organisationer eller partier med en politisk ambition. Green Forum har ett bilateralt samarbete med sju länder, men stöttar också paraplyorganisationer och når därmed över 40 länder med sitt stöd. 

Läs mer om Green Forum och om hur du kan stötta deras arbete på greenforum.se