Jesper Johansson, Karin Jansson, och Erik Eriksson tar på sig ett tolkningsföreträde gällande förslaget till regionreform och dess hantering i sin debattartikel i Grönt. Vi vill därför klargöra vår syn på sakernas tillstånd, eftersom det är högst väsentligt att regionförstoringen nu fullbordas med en ökad decentralisering av makt från staten till regionerna.

Miljöpartiets vallöfte i senaste valrörelsen 2014, att ”Flytta mer makt från staten till regional nivå och bilda direktvalda regioner med utvecklingsansvar i hela Sverige”, kan komma att infrias. Vi ser att det är hög tid att gå från ord till handling, så att hela landet får likvärdig möjlighet att kraftsamla kring större regioner och bli jämbördiga parter i relation både till varandra och till staten.

Om skribenterna

Annika Eriksson är distriktsordförande (MP) i Norrbottens län

Mats Dahlberg är vice ordförande för Miljöpartiet i Norrbottens län

Agneta Granström är landstingsråd (MP) i Norrbottens läns landsting

Robert Winroth är landstingsråd (MP) i Västerbottens läns landsting

Karin Frejarö är kommunalråd (MP) i Härnösands kommun

Eva Andersson är gruppledare (MP) i Västernorrlands läns landsting

Anna Hildebrand är gruppledare (MP) i Region Jämtland Härjedalen

Karin Thomasson är kommunalråd (MP) i Östersunds kommun

Maria Gardfjell är kommunalråd (MP) i Uppsala kommun

Catrin Steen är regionråd (MP) i Region Örebro län

Mats Gunnarsson är regionråd (MP) i Region Örebro län

Stefaan De Maecker är regionråd (MP) i Region Gotland

Jessica Rydell är landstingsråd (MP) i Kalmar läns landsting

Margareta Fransson är regionråd (MP) i Region Östergötland

Michael Öberg är gruppledare (MP) i Region Kronoberg

Annica Nordqvist är gruppledare (MP) i Region Jönköpings län

Behovet av en decentralisering genom större regioner har faktiskt avhandlats under de senaste femtio åren, och en regionalisering har redan påbörjats i och med beslutet att permanenta Västra Götaland- och Skåneregionen som startade på försök för sjutton år sedan. Men, här hävdar de tre debattörerna att regionreformen nu forceras fram och att förslaget om storregioner behöver diskuteras grundligt. Vi menar tvärtemot att det redan har diskuterats, och grundligt utretts och diskuterats om igen.

Under hela fyra år (2003–2007) arbetade en parlamentarisk tillsatt kommitté med att utreda precis detta. Den så kallad Ansvarskommittén var då helt överens om att Sverige skulle delas in i sex till nio regioner. Remissvaren från kommuner och landsting visade att en stor majoritet, över 90 procent av våra folkvalda på lokal och regional nivå var positiva till förslagen. Däremot mäktade inte Alliansregeringen under sina åtta år vid makten med att genomföra den organisationsförändringen – bortsett från att några landsting tilläts ombildas till egna regioner.

Den rödgröna regeringen tog därför vid och följde upp förslaget från 2007 och tillsatte en indelningskommitté. Den kommittén har nu i sin tur inhämtat analyser och fört en löpande dialog med kommunal-, regional- och nationell nivå om bästa möjliga gemensamma gränser för statliga myndigheter, län och regioner. Härutöver har även två digra statliga utredningar nyligen genomförts, som behandlar hälso- och sjukvårdens framtida organisering. Bland annat presenteras förslag om en förstärkt primärvård som ska finnas nära befolkningen. Regionreformen med färre och större regioner tar höjd även för detta.

Debattörerna lyfter inte det faktum att partikongressen 2007 fastslog att ”Miljöpartiet förordar principen om att statliga verksamheters geografiska verksamhetsområden anpassas till den geografiska indelningen av regioner/län”.

Enligt vår syn att se det utifrån aktuell situation, så bör följaktligen kongressens avslagsbeslut (2007) om att ”Miljöpartiet skulle verka för varje nuvarande region ska ha en folkomröstning gällande sammanslagningen” väga tungt och inte viftas bort som en detalj vilket debattörerna gör.

Slutligen känns det mycket olyckligt att debattörerna inte alls nämner de principer och den riktning som Miljöpartiet beslutat om ska vara vägledande och som också är en central del av hela vår politik. Nämligen det faktum att hållbar utveckling ska vara utgångspunkt för så väl regionindelning som regional utveckling, och att Miljöpartiet därutöver ska utveckla förslag på hur medborgarinflytande kan formaliseras i de regionala organen. Vi ser fler möjligheter att genomföra just detta – om vi kraftsamlar än om vi arbetar var för sig i våra respektive landsting. Med andra ord har regionstorleken en avsevärd betydelse i sammanhanget.

Det finns dessutom ingenting av erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland som tyder på att möjligheten att tillhandahålla vård nära där människor bor har försämrats. Inte heller kollektivtrafiken (som är ett annat regionalt ansvarsområde) har beskurits i och med regionaliseringen. Snarare tvärt om.

I det gröna framtidsbygget är det enormt viktigt med en regional balans utan polarisering. Låt oss därför tillsammans i Miljöpartiet vara drivande i den här reformen, för nu måste vi ställa om och utveckla hela landet.