Kanske är det åldern, men just nu är jag akut medveten om hur fort tiden går. Det blir tydligt när jag tänker på att jag snart kommer ha barn i gymnasiet – jag som precis kom hem från BB? Eller hur utrymmet för att nå Parisavtalet bara krymper och krymper för varje år som går, och hur många arter som utrotats de senaste femtio åren. Jag påminns om det av bilderna på barnen från Moria-lägret, som sitter fast i limbo medan månaderna går och deras barndom försvinner. Och mot bakgrund av allt detta är det nu mindre än två år kvar till valet. 

Det är ju liksom allvar nu. Vi har så mycket kvar att göra, och vi måste hitta kraft och ork att öka tempot ytterligare, och få fler med oss. Och jag vet att vi kan det. 

I skrivande stund har det precis publicerats två riktigt elaka ledartexter om oss på borgerliga ledarsidor. Först blev jag rätt sur när jag läste dem, men sen blev jag arg. Hur vågar de förminska oss när de själva inte lyfter ett finger? Hur har de mage att håna oss när vi är de enda som fortfarande orkar stå upp för det som alla vet är rätt?

Så med mindre än två år kvar till valet är det dags för oss att kavla upp ärmarna och skrika ännu högre.

Så bli inte sura. Bli inte nedslagna – bli arga. Använd ilskan. Elda under er vrede och stå raka i ryggen. Vi behöver inte acceptera rollen som slagpåse. Vi har en jättestor uppgift framför oss och vi har inte tid att låta oss distraheras av motståndare som skriver elakheter. Vi behöver i stället lägga kraft på att prata med dem som vill detsamma som vi. Dem som också vill se en jämlik värld som räcker till för alla växter, djur och människor som samsas i den. Det är ingen dålig vision, det är en fantastisk och livsviktig vision. 

Och det är en vision som vi vet hur vi ska förverkliga. Till skillnad från andra partier så vet vi hur vi vill minska utsläppen. Vi vet också hur vi vill göra skolan jämlik för alla barn. Vi vet vad som krävs för att stoppa artdöden, och vi vet vad som behöver göras för att stoppa gängkriminaliteten och skjutningarna. Vår solidaritet sträcker sig långt, men missar ingen. Vi förstår att man både kan ge papperslösa barn en barndom och svårt sjuka ett liv värt att leva. Och att man i slutet av livet ska vara trygg och fri.

Men vi behöver varandra. Vi är varken isolerade öar eller får som ska ledas. Vi är ett stort antal starka och modiga individer, som tillsammans kan bygga något fantastiskt. När vi tar vara på varandra, stöttar varandra och använder varandras styrkor, när vi är rädda om varandra och krokar arm – då blir summan av delarna något mycket, mycket större. 

Så med mindre än två år kvar till valet är det dags för oss att kavla upp ärmarna och skrika ännu högre. Förhandla ännu hårdare, kampanja ännu mer. Så att vi verkligen ger röst åt alla dem som delar våra värderingar. Med stolthet, självförtroende och jävlar anamma ska vi visa vad gröna partier är gjorda av, och vad Miljöpartiet de gröna i Sverige går för. 

Dags för revansch. Dags att bada i fontäner igen.