Som Märta Stenevi lyfte i sitt Almedalstal i somras, bildades Miljöpartiet för över 40 år sedan i en lägenhet på Henriksdalsberget i Nacka, strax utanför Stockholm. 

Ägaren till lägenheten i fråga var ingen mindre än Per Gahrton. Han är anledningen till att Miljöpartiet överhuvudtaget existerar och kan på många sätt ses som Miljöpartiets fader. Efter folkomröstningen om kärnkraft 1981 bjöd Per hem folk som han hoppades delade samma miljöintresse, och som var lika intresserade av att föra de gröna frågorna in i politiken.

– Det var ett tjugotal personer som samlades hemma hos mig. Sådana som tröttnat på andra partier, till exempel Folkpartiet, som jag själv tillhörde i flera år. Vi fick med oss några från miljörörelsen också, även om de till en början ville pressa existerande partier, säger han.

Ett år och några partistadgar senare bildades Miljöpartiet officiellt på en partikongress i Karolinska aulan i Örebro. Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988. Men det var ingen dans på rosor.

– Vi blev fruktansvärt jagade och uthängda av media. De kallade oss för flummisar, kommunister och så vidare. Det här var ju innan Internet och sociala medier fanns, men var på samma nivå i tidningarna som det är på sociala medier nu. Vi blev värre bemötta än SD, faktiskt.

– Sossarna insåg ju att vi kunde locka många av deras väljare, så det var en anledning till att de också var så taskiga, tillägger han.

I början kallades Miljöpartiet ofta för “Gahrtons parti”, vilket gjorde att Per försökte hålla sig lite i bakgrunden. Allt för att inte stjäla fokus från partiet och sakfrågorna, som han menar är samma som Miljöpartiet driver än idag.

– Vad partiet tycker i sitt partiprogram har inte ändrat sig särskilt mycket. Det är fortfarande samma grundläggande principer om ekologi, fred och så vidare, men vi har tyvärr inte haft så mycket inflytande på vissa områden. Det är oerhört beklagligt. 

Per syftar på Nato och militär värnplikt, som han menar tillhör 1800-talet – men även avvecklingen av vapenexport och kärnkraft.

– Kärnkraften tror jag faktiskt att vi kommer lyckas med. Den ser ut att försvinna, även om jag tycker att det går åt helvete för långsamt med sossarna och Stefan Löfven. Vapenexporten är jag inte lika optimistisk om. Där finns det jättelika ekonomiska intressen. 

Men att ge upp är inget alternativ. Per tycker att Miljöpartiet måste fortsätta upprätthålla trycket i frågorna som vi driver.

– Vi måste se till att klimatomställningen inte bara ses som en uppoffring, utan även en förbättring av livskvalitén, som Märta säger. Det ska vara kul att vara miljökämpe och miljöpartist.

Idag har Per Gahrton hunnit bli 78 år gammal och lagt politiken bakom sig. Per hann med att vara språkrör, sitta i Europaparlamentet och representera Gröna Seniorer. Numera ägnar han sig åt att skriva memoarer. De är fyllda med bra minnen, som riksdagsinträdet 1988, men memoarerna tar även upp interna bråk från när Miljöpartiet åkte ut ur riksdagen 1991. Förhoppningen är att memoarerna ska leda till en bok som ska publiceras innan Per fyller 80 år.

Per tror att Miljöpartiet kommer bli minst lika gammalt som han själv.

– Inga partier har evig livstid, tror jag, men jag tror att MP kommer behöva fylla 100 år i alla fall. Någon måste se till att vi genomför åtgärderna. Det räcker inte med att andra partier är med verbalt.

Och det är just genomförandet av åtgärderna, främst klimatåtgärderna, som kommer avgöra hur MP ser ut om ytterligare 40 år, enligt Gahrton.

– Vi får hoppas att många problem är lösta då, med plast i haven och så vidare. Om inte, måste Miljöpartiet vara som idag, eller kanske ännu tuffare. Annars får vi kanske driva andra frågor. Alla partier har ju en överlevnadsinstinkt och kan ställa om. Titta bara på Centerpartiet som är ett helt annat parti idag jämfört med när de hette Bondepartiet. 

– Det vi ställs inför om 40 år beror helt enkelt på om problemen finns kvar eller inte, förtydligar Per. 

Hur länge Miljöpartiet kommer sitta i regering är han däremot inte lika säker på. Han jämför med De Gröna i Tyskland, som Per tror har tjänat på att sitta i opposition.

– Vi är väldigt lika Tyskland som samhälle och borde kunna ligga på ungefär samma nivå som dem, det vill säga 20 procent. Att vi inte gör det beror främst på att vi sitter i regering och inte i opposition, för det innebär att vi måste kompromissa. Vissa tycker att vi kompromissar för mycket och det kanske jag också tycker ibland. Men i grunden, med de gröna frågorna, är jag nöjd över att vi inte bara snackar utan också hotar makten och är med och bestämmer. 

Ett område som Per anser att Miljöpartiet har behövt kompromissa för hårt inom är invandringen. 

– Det finns inte många partier som inte är nationalistiska. Vi är ett av dem och det är jag stolt över. Jag tror på öppna gränser, men det är svårt att leva upp till våra krav samtidigt som vi måste komma överens med de andra partierna. 

Miljöpartiets röst gör ändå skillnad i frågan, menar han. 

– Det ser inte lika jävligt ut i Sverige som det gör i Danmark, som jag bor nära, och det har vi bidragit till. Man trodde knappt att det var sant, så som de betedde sig under flyktingkrisen. De ledde flyktingar med arméer från tyska till svenska gränsen. För att vi inte ska gå mot samma utveckling i Sverige, är det viktigt att vi visar att vi är ett idérikt parti som inte sitter i regering för höga ministerlöner, utan för att få saker gjort, säger Per Gahrton.