Du är sammankallande för styrgruppen för politikutveckling inom social rättvisa. Vad innebär det (kortfattat)?

– Partistyrelsen har gett ett antal tjänstepersoner i uppdrag att förverkliga kongressens beslut om att utveckla politik inom social rättvisa. Styrgruppens viktigaste uppgift är att hjälpa de tjänstepersonerna med löpande politiska avvägningar. Som sammankallande leder jag styrgruppens arbete. 

Foto: Alexandros Katsanos

Social rättvisa är ett brett politikområde. Vad är tänkt att projektet ska leda till?

– Konkret: Ett program för social rättvisa. Där ska det finnas både befintlig och ny politik. Men jag tror att de mindre konkreta följderna är minst lika viktiga. Under rådslag, remissrundor och kongress kommer många att ta ställning till olika frågeställningar och förslag. Kan staten involveras i att skapa blandade bostadsområden? Ska försörjningsstödet individualiseras? Ska vi återinföra fastighetsskatten? Till slut kommer den största vinsten förhoppningsvis vara att vi har utrustat oss själva med kunskaper i och argument för det som blir vår politik. 

Detta är ju ett av partiets stora projekt för politikutveckling denna mandatperiod. Hur ser processen ut?

– Om man börjar bakifrån, från slutet, så är den sista delen i processen att kongressen behandlar allt som är ny politik. Det är egentligen först då som programmet kommer att vara helt färdigt. Innan det ska en version av programmet ut på remiss i partiet. Den versionen kommer i sin tur att vara påverkad av inspelen från rådslagen, som pågår nu i september. 

Vad ser du som de största utmaningarna?

– Den största utmaningen är att förhålla sig till bredden i uppdraget. Social rättvisa är ju egentligen inte alls något politikområde utan en fluffig målbild som olika personer nog fyller med väldigt olika innehåll. Det är nog omöjligt att undvika att döda illusioner när man vid olika tillfällen bestämmer sig för ett innehåll. 

Vad tycker du är roligast?

– Det roligaste är de politiska diskussionerna. Momenten som innehåller politiska diskussioner där man har utrymme att både lyfta och argumentera för konkreta förslag, men också syna och argumentera emot sådana, de får mig att tända till. Då brinner jag. Då, och när andra diskuterar kring en frågeställning man själv varit med och tagit fram.

När detta är klart. Vad händer då?

– Då pumpar vi ut den nya och nygamla politiken på gator, torg och sociala medieflöden!