Du gick med i partiet redan som tonåring, varför gick du med och varför blev du kvar?

– Det hade kommit Muf:are och SSU:are till vårt högstadium för att värva nya sympatisörer. Jag tyckte de var idioter och gick därför med i Miljöpartiet. Sedan blev jag kvar för att jag hade roligt. Vi gjorde saker som jag gick igång på och som var viktiga, och vi hade kul. Det är även mitt tips till alla medlemmar och lokalavdelningar i Sverige: Vill vi få folk att stanna? Se till att ha roligt. 

Du satt som språkrör från 2002-2011. Hur var dina nio år som språkrör?

– Intensiva! Jag lärde mig mycket om hur media fungerar. Många undrar varför politiker bara käbblar med varandra. Det är ju tyvärr ett samspel mellan journalister och politiker. Journalisterna vill ha de mest klickvänliga rubrikerna, samtidigt som politiker strävar efter att synas. Vi som konsumerar media är också medskyldiga, eftersom vi läser en viss typ av artiklar. Jag skulle önska att alla gör en gemensam insats för att höja nivån på det intellektuella samtalet. Om vi låter bli att klicka på vissa rubriker kanske även samhällsdebatten ändrar form och innehåll?

Du fick barn under dina år som språkrör, hur lyckades du parera småbarnsåren med karriären?

– Jag försökte vara lat. Det är också min grundläggande natur. Men det är klart, efter nio år, var jag väldigt utarbetad. Mitt bästa råd är nog att acceptera kaos. Lägg inga förväntningar på att det ska vara perfekt hemma – det är okej att det inte är det.

Vilka är partiets största segrar?

– Jag är ett stort fan av miljöskatter, så alla gånger vi lyckats få igenom någon form av grön skatteväxling, är jag nöjd. Sedan var det väldigt bra att vi fick igenom flyktingamnestin, där gömda barnfamiljer fick en chans att söka asyl på nytt. Det gjorde så att många fick en chans att stanna i Sverige. 

Hur ser den gröna rörelsen ut om 40 år? 

– Det kommer alltid att behövas en rörelse som kämpar för intressen som inte är egenintresse. Jag tror att den gröna rörelsen måste bidra till att både vara bred och intellektuell. Tänk, om vi kunde våga visa utåt, att det förekommer diskussioner inom den gröna rörelsen. Att det är okej att tycka lite olika om du är beredd att ta en intellektuell diskussion för att hitta den bästa lösningen. Då blir det också roligare att vara med i den gröna rörelsen.