“Sötunge, kan du ta bort nektarinkärnorna efter dig?” Tonåringen slänger kärnorna och går sedan obekymrat till sitt rum. Kvar står en kladdig skärbräda, kniv och papper.

”Supergott, jag ska bara hämta lite salt och peppar, kanske lite koriander?”Han ger mig en komplimang och vill utforska vidare vad man kan göra med rätten. Det enda jag hör är att det är jätteäckligt och fräser att jag aldrig kommer laga mat igen.

Nej, det är inte lätt det där med kommunikation. Inte mellan människor, och inte gentemot väljarna. Vad vi hör när någon talar färgas av vad vi tror oss veta om den som talar, och även av våra egna känslor kring ämnet. Jag har till exempel extremt dåligt självförtroende när det kommer till matlagning. Jag tycker det är tråkigt och jobbigt och är rädd att alla ska hata min mat. Det gör det väldigt svårt att prata om maten med mig – varje ord måste vägas på guldvåg, annars kommer jag att ta illa upp. 

Miljöpartiet har en utmaning när det gäller trovärdighet. En stor andel av svenska folket tycker att vi är oöverträffade när det gäller klimat- och miljöfrågor, men när det gäller att lita på oss i största allmänhet får vi låga betyg. Därför behöver vi lägga mycket krut på att skapa relationer med väljarna nu. 

Vi vet faktiskt ganska mycket om de som kan överväga att lägga sin röst på oss. Det behöver vi använda.

Sen kongressen har jag arbetat med att få fram en politisk och kommunikativ strategi för Miljöpartiet den kommande mandatperioden. Syftet med strategin är dels att slå fast sådant som vi faktiskt vet om de som är våra potentiella väljare, och vad som driver dem – för deras intressen kommer att färga hur de tar emot våra budskap. Dels ska strategin vara en vägledning i vad vi ska prata med dem om. Vad är deras viktigaste frågor och hur möter vi upp dem i det? Och så tittar vi på hur vi behöver uttrycka oss för att det vi vill säga om det som engagerar dem också blir begripligt och trovärdigt. Vi vet faktiskt ganska mycket om de som kan överväga att lägga sin röst på oss. Det behöver vi använda. Det är viktigt att väljarna känner till oss. Men sen måste de också sympatisera med oss, om de slutligen ska kunna börja lita på oss tillräckligt för att rösta på oss. Om vi kan komma dit, att våra potentiella väljare litar på att vi är rimliga människor som delar deras värderingar, då kommer de också kunna rösta på vår politik.

Och så var det ju detta med måltider: “Kultur äter strategi till frukost” påminde en av våra politiker mig om. Ingen strategi gör nytta som dokument – det är först när det blir en naturlig del av vardagen som vi får effekt av en kommunikationsstrategi. Därför kommer jag resa runt i landet de närmaste två månaderna och förhoppningsvis hinna prata med de flesta av er så att vi kan jobba tillsammans med att bygga upp partiets förtroende hos väljarna. 

Om jag lagade mat igen? Jodå. Jag känner, älskar och litar på min sambo. Så även om kommunikationen landade fel i stunden så vet jag ju var jag har honom och tolkar det han säger positivt. Och en sådan tillit vill jag att vi bygger upp hos våra väljare.