I Miljöpartiet finns många goda förebilder i konsten att kombinera föräldraskap med politiskt engagemang.  Men hur funkar det på europeisk nivå? Och hur strapatsrikt är det egentligen att resa med ett spädbarn? Kan man få ut något av ett stormöte med en bebis som ständigt sällskap? Hur kommer barnet att uppleva det hela?

Allt detta funderade jag över när jag konstaterade att min son Vide skulle vara knappa fem månader och amma när European Green Party (EGP) skulle hålla sitt rådsmöte i Utrecht. I EGP samlas representanter från gröna partier runt om i Europa för att prata ihop sig och anta resolutioner kring aktuella frågor.

Så vad är då mina slutsatser?

Mycket skiljer sig mellan Miljöpartiets och EGP:s möteskultur, men på den här punkten är vi lika. Barn är varmt välkomna och det praktiska löser sig. Det visade sig att småbarn funnits med på tidigare möten, och vi var inte ensamma nu heller.

Det är inte helt okomplicerat att kombinera extra stor packning med en liten som inte kan gå och stå själv. Jag planerade min packning så att jag skulle klara mig själv, men tack och lov fanns det oftast hjälpsamma i närheten. Det var bra att ha både vagn och bärsele, och ett par rejäla hörselskydd var mycket användbara när Vide behövde sova ordentligt. Ett par välbekanta leksaker var också uppskattade.

Jag hade ambitionen att främst lära mig hur rådsmötena fungerar och på så sätt vara väl förberedd för nästa möte om ett halvår, då Vide får stanna hemma med sin pappa. Det lyckades bra. Vide sov och lekte sig igenom tillräckligt mycket av diskussioner och omröstningar för att jag skulle kunna delta och få ett grepp om hur det fungerar. Men jag missade mycket. Jag hade till exempel väldigt gärna hört mer än hälften av den intressanta paneldiskussionen om flyktingmottagande i Europa. Och tankar som ”Hinner jag byta blöjan innan nästa seminarium?” förtar onekligen fokus. Det sociala fick strykas, sena middagar och fest är uteslutet med en övertrött bebis.

Vad Vide fick ut av det hela är svårt att säga naturligtvis. Men han fick stora doser av vänliga blickar och leende ansikten, vilket kanske är det bästa han vet. Men många intryck blev det, kanske väl många, och vi såg till att planera in några lugna hemmadagar före och efter.

Till sist en rolig idé jag fick tips om men inte hann använda mig av: Ska du på stormöte med bebis, skriv hur du vill att deltagarna ska rösta på hens body. Alla kommer – garanterat – att se ditt budskap.