Mattis, två år, lagar mat vid sin leksaksspis i trä. I hans rum finns bara ett fåtal saker av plats, vilket är ett medvetet val av hans föräldrar.

– Han har några plastdjur som jag lekte med när jag var liten, men det är nog allt, säger Linus Lundström.

Familjen har gjort många aktiva val i hur de vill leva och vad de konsumerar.

Rabarber, vinbär och olika grönsaker får plats på odlingsplätten utanför lägenheten.
Rabarber, vinbär och olika grönsaker får plats på odlingsplätten utanför lägenheten.

– Jag har ett samhällsintresse sedan länge och i mitt jobb på arktiskt centrum vid universitetet handlar det mycket om klimatförändringar. Al Gores film En obekväm sanning som kom 2006 blev verkligen en ögonöppnare och breddade mitt intresse för miljön, säger Linus.

För Johanna Bergman har miljötänket alltid funnits där.

– Jag har med mig det hemifrån och så klart har de tankegångarna ökat när jag blivit äldre – framför allt sedan vi fick Mattis. När man har barn är det en stor mängd saker som konsumeras för så kort tidsperiod och sedan kastas, säger hon.

Linus fick för ett år sedan höra talas om Umeå universitets Hope-projekt av en kompis som var med i projektgruppen och han anmälde sin familj till pilotomgången. I studien ingår personer som redan innan varit engagerade i miljöfrågor men även personer som inte varit det.

FAKTA

Namn: Linus Lundström, 33 år, Johanna Bergman, 25 år, och Mattis Lundström Bergman, 2 år.

Bor: I en hyresrätt i Umeå.

Gör: Linus jobbar som projektassistent på arktiskt centrum vid Umeå universitet, Johanna är student och läser socionomprogrammet.

Intressen: Linus gillar musik, samhällsfrågor och spel. Johanna läser gärna böcker, stickar eller studerar barnpsykologi.

Bästa miljöspartips: ”En cykelvagn. Det har varit en höjdare – shit, vad man kan packa mycket i den”, säger de.

Störst lärdom av Hope-projektet: ”Att man måste se till helheten, för allt man gör påverkar på något sätt. Fokuserar man bara på en del funkar det inte”, säger Linus.

Umeå är en av fyra städer som deltar och de övriga ligger i Norge, Tyskland och Frankrike. Syftet med studien är i slutändan att få människor inom EU att minska sina utsläppsnivåer.

Linus och Johanna har innan projektet tänkt igenom hur de ska leva för att vara snälla mot miljön. Förutom Mattis träleksaker köper de mycket begagnat. De handlar ofta ekologisk mat, väljer tåg i stället för flyg när de reser inom landet, använder miljömärkt el och köper tygblöjor.

– Vi har valt bort stadskörning och då är det ingen idé att ha bil. Vi tar cykeln i stället, säger Johanna.

I projektet fick paret börja med att fylla i en massa frågor kring hur de lever. Vad de handlar i mataffären, hur de reser och tar sig till jobbet, vilket tvättmedel de använder, uppvärmning i bostaden – allt kollades. När enkäten samlats in fick Linus sitta med projektgruppen och gå igenom svaren. Svart på vitt fick han se vad familjen kunde ändra på för att minska sina koldioxidavtryck.

– Bilkörning hade ju varit en tydlig grej att minska på, men det har vi ju ingen. För oss var det två saker vi först och främst skulle ändra. Dels att äta mer vegetariskt och dessutom köpa en mindre andel kolsyrat vatten på flaska, säger Linus.

De har delat matansvaret i familjen så att en person handlar under två veckor och sedan byter de.

– När jag har hand om inköpen äter vi till största del veganskt, men när Linus handlar blir det lite mer kött, säger Johanna.

– Ja, så är det, men vårt mål är att äta mer och mer vegetariskt och göra så få avtryck som möjligt på miljön. Att äta svenskt för att minska på transporterna och för att odlingen från vår landsbygd inte ska försvinna är också viktigt, säger Linus.

En av familjens två katter kommer och sätter sig mitt på matbordet för att få uppmärksamhet och bli klappad. Ur miljösynpunkt är husdjur inte optimalt eftersom utbudet av ekologisk mat för dem är väldigt begränsat. Kattsand är en annan miljöbov, men där har det börjat komma alternativ.

Hope-projektet

– Hope står för Household Preferences for Reducing Greenhouse Gas Emission in Four European High Income Countries.

  • Projektet består av tre faser: beräkning av hushållens koldioxidavtryck, hushållens prioritering av åtgärder för minskning av koldioxidutsläppen och analys av vad som motiverar hushållen. Utsläppen kommer i huvudsak från allmän konsumtion, mat, transport och bostad.
  • En viktig aspekt i projektet är att undersöka vilken vilja till förändring som hushållen visar samt vilka politiska incitament som är centrala för att främja ett klimatvänligt beteende.
  • I projektet ingår fyra städer: Aix-en-Provence (Frankrike), Bergen (Norge), Mannheim (Tyskland) och Umeå (Sverige). Hushållsundersökningar görs för att undersöka hur förändrat beteende kan bidra till att EU:s klimatmål uppnås.
  • EU har som mål att minska dagens utsläppsnivåer av växthusgaser med 80–95 procent till år 2050. Hushåll i höginkomstländer står för ungefär hälften av utsläppen i dagsläget.
  • Hope-projektets syfte är att ta fram prognoser över vilka klimatskyddsinsatser som kan göras av hushåll samt förse politiska beslutsfattare med prognoser över vilka åtgärder för minskade växthusgasutsläpp som har bäst stöd hos stadsbefolkningen.

Källa: hope-project.net

– Vi har en slags sand som är komposterbar. Vi har tidigare provat varianten med papperspellets, men katterna vägrade gå på lådan då, säger Johanna.

Vissa saker får man bara lov att fuska med tycker de båda och ibland är det en ekonomisk fråga. Är man student eller ensamstående med barn är det inte lätt att alltid göra de mest miljömedvetna valen, även om man vill.

– Så är det ju. I slutet av månaden åker lite vad som helst ner i matkorgen. Att göra rätt och vara ”bra” blir svårt och att handla ekologiskt blir en klassfråga, säger Johanna.

De tycker att samhället har ett ansvar i att underlätta för individen att göra bra val.

Linus och Mattis gör zucchinibiffar. Familjen har tack vare Hope-projektet börjat äta mer vegetarisk mat.
Linus och Mattis gör zucchinibiffar. Familjen har tack vare Hope-projektet börjat äta mer vegetarisk mat.

– Som med alla ekomärkningar till exempel. De innebär ju alla olika saker, och alla är inte lika bra. Det är omöjligt för den enskilde individen att sätta sig in i allt bara inom ett område. Det är bra att uppmuntra ett slut på slit och släng-samhället genom att exempelvis ge rot- eller rutavdrag för att laga sin egen cykel eller liknande, säger Johanna.

– Jag tycker att det i grund och botten ska ligga på samhällelig nivå att ge incitament till miljövänliga val. Allt från hållbar infrastruktur till hållbar energi. Det borde finnas fler laddningsstolpar för elbilar för om man inte kan ladda bilen så köps de inte. Ge individer möjlighet att välja rätt. Kanske skulle det vara högre skatt på importerat kött, och offentlig sektor borde utbildas i hur man upphandlar närproducerad mat vilket gynnar matproduktionen på hemmaplan, säger Linus.

Utanför lägenheten, som ligger på markplan, har han och Johanna odlat lite grönsaker. Två vinbärsbuskar lockar Mattis som mumsar på de sista bären för säsongen. Här finns också lök, rabarber, smultron och annat gott.

– Vi provade att odla broccoli men det misslyckades för andra året i rad. Drömmen är att bo i ett energisnålt hus med en viss mån av självhushållning, säger Johanna.

Parets miljömedvetna sätt att leva har gjort att Hope-projektet inte inneburit någon stor förändring för dem eller ändrat deras synsätt.

– Vissa delar gör större utslag på koldioxidutsläppen, men för oss som tänkt på sådana saker förut var det inget nytt, säger Linus.