De konstaterar själva att de är de stora vinnarna – fem vita heterosexuella män i medelåldern. Det finns ingen annan grupp som har så många privilegier som dem. Men för att leva i ett hållbart samhälle har de insett att något måste förändras. Att vara norm kan även vara begränsande och bli ett slags straff.

– Vi har nyckeln. Det känns förmätet att vi som grupp vill ha ännu mer, för det kommer

till ett pris. Vi måste hitta ett motgift och börja ge plats åt andra, säger Daniel Stenvall.

Det handlar om att avstå privilegier. Se värdet i att vara hemma med sina barn, öppna upp för sin partner och förstå betydelsen av att prata med varandra.

Foto: Johanna Lindqvist

Det är just samtalen dem emellan som fungerar som ögonöppnare många gånger. Erik Säfvenberg, Christofer Sjödin, Daniel Stenvall, Kristoffer Fredriksson och Daniel Örnberg träffas varannan lördag för att äta frukost tillsammans och prata om vardagliga saker som de funderar över.

– Jag reagerade på mäns våld mot kvinnor, Fatta-rörelsen och allt det som syns i sociala medier. Jag tänkte att vi inte bara kan låta det stanna vid att vi är upprörda på Facebook, vi måste träffas och prata också, så jag tog initiativet till att starta den här gruppen, säger Christofer Sjödin.

De kom gemensamt överens om gruppens upplägg och att syftet var att få prata om sig själva, hur det är att vara man och vilka förväntningar som finns.

– Vi pratar om oss här, inte nödvändigtvis manlighet i stort och inte alltid i förhållande till traditionell manlighet heller. Här handlar det om våra liv, säger Christofer.

I samtalen får de fem männen nya insikter om sig själva. Enligt Daniel Stenvall betyder det inte alltid att hans värderingar ändras, men ibland får han hjälp ”att tänka färdigt” som han uttrycker det.

– Det kan handla om hur jag beter mig som partner eller pappa. Exempelvis har det lett till att jag i relationen till barnen går in i konflikter från sidan i stället för att sätta ner foten och vara den klassiska pappan som ska styra upp. Att se saker är ett första steg till förändring, säger han.

Om frukostgruppen

Frukostgruppen består av fem män från Umeå.

Erik Säfvenberg är journalist och brädspelare.

Christofer Sjödin är cykelburen präst.

Daniel Stenvall är programmerare och cineast.

Kristoffer Fredriksson är studiekonsulent och världsförbättrare.

Daniel Örnberg är utvecklingsledare och socionom samt en god lyssnare.

– Våra samtal handlar mycket om utforskning – vad är mansrollen och vad kan den vara i framtiden? Den rollen har inte breddats, utan snarare krympt genom åren. Kan man ha en prickig tröja? Kan man skicka hjärtan till varandra på Facebook? Vad är naturligt? Man sejfar och vill inte slå ut åt något håll och då uppstår rädsla och ängslighet. Jag känner mig inte trygg att sväva ut, säger Erik Säfvenberg.

En prickig tröja – frågorna behöver inte vara större än så, för den prickiga tröjan är laddad med så många osynliga regler, normer, känslor och värderingar. Att sätta ord på, och fundera kring dem är små steg i den riktning gruppen vill gå.

– Jag måste ju prova – trivs jag med att klä mig så här? Vad tycker andra? Det är lättare att prova en prickig tröja när jag har det här sammanhanget. Det ger mig självkänsla att få vara mig själv, säger Christofer Sjödin.

– Sedan finns ju andra sammanhang utanför det här där vi kan öppna upp för tankar och frågor för fler människor. Här övar vi oss och ger varandra ett språk. Vi får färdighet och talang att uttrycka oss kring manlighet, säger Daniel Örnberg.

Uttrycket pojkflicka är okej, men ordet flickpojke finns inte ens.

De stora perspektiven går in i de små och funderingar om hur en perfekt värld skulle se ut kommer upp.

– Könsmaktsordningen spelar ju så klart in – att det är bättre att vara man än kvinna. Uttrycket pojkflicka är okej, men ordet flickpojke finns inte ens. Att erövra kvinnliga attribut ses som avvikande. Ibland är det för stort fokus på kön. I en perfekt värld skulle alla människor ha samma handlingsutrymme och inte begränsas av kön. Det är handlingsutrymmet som är viktigast, säger Kristoffer Fredriksson.

De funderar kring hur män kan vara kuvade i maktsystemet. Att det oftast är kvinnan i ett heterosexuellt förhållande som ansvarar för sociala relationer till exempel.

Foto: Johanna Lindqvist

– Vi ringer ju aldrig, småpratar och kollar läget bara för att visa att vi bryr oss om varandra. Där kanske vi kan lära oss av kvinnor, säger Christofer.

– Ja, för vad händer med ens kontaktnät om man skiljer sig? säger Daniel Örnberg.

– Kanske är våra relationer kopplade till göranden. När man fått barn hinner vi inte spela fotboll med varandra längre, säger Christofer.

– Så mycket måste handla om prestation män emellan. När vi äter frukost tillsammans här så har vi inget mål, vi pratar bara om hur vi känner kring olika saker. Vi har upparbetat ett språk och det var ovant från början, säger Erik.

– Det var ovant. Inte läskigt eller skrämmande, men ovant. De här frukostarna har också gjort att min relation blivit bättre för att jag kan uttrycka mig kring vad jag behöver, säger Daniel Örnberg.

Vilka är vi och vilka privilegier kan vi avstå från?

Syftet med träffarna är inte att hitta konkreta lösningar på praktiska problem, utan att bli bekväma i att uttrycka sig. Att utforska vem man är som människa.

– Vilka är vi och vilka privilegier kan vi avstå från? Jag som feminist kan bli ideologisk på ett sätt som uttrycker att jag har rätt och andra har fel. En slags präktighetsmanlighet. Faran är stor om vi inte pratar med varandra om det, säger Christofer.

Frukosten är uppäten och det är dags att bege sig hem till familjerna. Männens fruar och sambos känner inte varandra, men en idé om att de borde träffas tar form.

– Det kanske vore bra med en parallell grupp med kvinnor som diskuterar i samma slags öppna forum kring samma ämnen som vi, säger Daniel Örnberg.

– Ja, att söka perspektiv i sin vardag är bra. Att få en kvinnlig blick på saker gör att man själv kan förflytta sin egen blick, säger Daniel Stenvall.