I Amanda Kernells prisbelönta långfilmsdebut Sameblod får vi följa Elle-Marja, en ung samisk flicka som lämnar fjället för att gå på internatskola. Här hålls de samiska barnen frånskilda från de andra eleverna. I klassrummet sjungs gudfruktiga sånger och om något av barnen talar samiska straffas de genast med en hård snärt över handryggen med frökens linjal.

Om Sameblod

Sameblod är Amanda Kernells långfilmsdebut.

Den premiärvisades på filmfestivalen vid filmfestivalen i Venedig 2016 där den fick filmfestivalen pris i kategorierna Bästa unga regissör och Bästa europeiska film.

Filmen hade premiär på svenska biografer den 3 mars 2017.

Manus och regi: Amanda Kernell

Genre: Drama

Längd: 110 min

Från 11 år.

Utan dramatisk filmmusik och påkostade specialeffekter berättar Kernell om Sveriges mörka historia, om rasbiologi och kolonialt förtryck. Hon berättar om Elle-Marjas kamp för rätten att vara sig själv och följa sina drömmar och om det höga pris hon tvingas betala för det. Det är en berättelse om ett 30-talets Sverige som ser på samer som en andra klassens medborgare, några vars språk ska förtryckas, som inte får utbilda sig och som ska hålla sig ”där de hör hemma.” Det är också en berättelse om de strängaste av bojor som drabbar människor med olika bakgrund även i dag: fördomar, rasism och påtvingade normer.

Filmen är slående vacker, lågmäld och inramad av fantastiska Lapplandsvyer. Känslan av frihet som sceneriet erbjuder står i skarp kontrast till det trånga utrymme som samhället ställer till Elle-Marjas förfogande. ”Såna som du kan inte studera vidare.” ”Såna som du behövs på fjället.” ”Såna som du luktar illa.” ”Såna som du ska stanna här.”

Sameblod är ett vibrerande porträtt av att slåss för sin identitet och rätt till självbestämmande, om att vara tonåring och om att längta bort. I filmens början och slut får vi möta en åldrande Elle-Marja som i nutid återvänder till Lappland för att ta farväl av sin avlidne syster. En stillsam inramning som med smärtsam tydlighet framhåller de fördomar som fortfarande finns om samer, även om mätinstrumentens tid lyckligtvis är förbi. Och det höga pris Elle-Marja och hennes familj fick betala för de val hon tvingades göra som ung.

Det här är en historia som måste berättas och som inte får glömmas bort. Amanda Kernell berättar den med bravur.