Varje röst räknas. I det amerikanska presidentvalet blev det tydligare än någonsin. Men varje röst räknas inte bara i val, utan varje röst räknas hela tiden. De som tycker som vi. Och de som inte tycker som vi. Till och med de som inte säger vad de tycker, eller inte ids bilda sig en uppfattning räknas. I USA var det i detta val historiskt få väljare som valde sofflocket, vilket var glädjande, men de som gjorde det gjorde också ett val. De lämnade ansvaret till någon annan.

I Srebrenica-museet i Sarajevo finns ett citat på väggen, bland outhärdliga fotografier av massgravar och brända hem från det skamliga Bosnien-kriget mitt i Europa på 90-talet: ”All that is necessary for the triumph of evil is that good men do nothing.” Det är ett citat som drabbar. Att nyckeln till det ondas seger inte är att människor är onda, utan att den stora majoriteten hederliga människor inte orkar, inte vågar eller intalar sig att de inte bryr sig. De som tror att deras lilla röst inte betyder något. Men det gör den! 

Varje röst räknas, och ibland gör en enda röst den förändring som gör historia. Som när Rosa Parks vägrade ge upp sin sittplats till en vit person på den segregerade bussen i Alabama. Som när 16-åriga Greta Thunberg 2018 ensam satte sig utanför Sveriges riksdag för att skolstrejka för klimatet och drog igång en global lavin av ungdomar som kräver sin generations rätt till klimaträttvisa. Handlingar som i sig inte är särskilt spektakulära. En skylt. En kvinna som vägrar resa sig på bussen. Men ändå modiga handlingar som förändrar en värld.

Varje kraft för en hållbar värld behöver användas på allra bästa sätt.

När jag skriver detta tänker jag också på Miljöpartiet. Vi som är engagerade vet att Miljöpartiets politik är helt livsnödvändig för att få till en klimatomställning som ger Gretas generation, och alla andra generationer efter den, en bra chans till ett bra liv på en frisk planet. Vi vet också att vår politik är en garant för att politiken ska stå upp för alla människors lika värde, också i tider av populism och främlingsfientlighet. 

De senaste fyra åren har jag fått partiets förtroende att vara partiets språkrör, och jag vet vilken barriär vi varit under dessa år mot de krafter som vill vattna ur såväl klimatarbetet som solidariteten med världens fattigaste och mest sårbara. Det är något jag känner en oändlig stolthet över, och ett förtroende jag förvaltat så väl jag bara någonsin har kunnat. Nu lämnar jag det uppdraget just för att varje röst, varje kraft för en hållbar värld behöver användas på allra bästa sätt.

Marginalerna är små. Jag kommer att strida för en hållbar värld på andra arenor, och jag hoppas och tror att min efterträdare tillsammans med Per ska kunna ge partiet en nystart och inspirera många fler att ge vårt parti sin röst.

Jag brukar säga att demokrati är som en cykel. Om ingen cyklar på den ramlar den omkull. Just nu vinglar den betänkligt runt om i världen. Vi behöver fler som engagerar sig i politiken, och vi behöver fler väljare som förstår demokratins villkor.

Hur stor skillnad politik kan göra vet man inte innan man försöker. Under mina tolv år i Miljöpartiet har jag sett hur vi tillsammans förändrat Sverige i grunden. Med klimatlagen och industriomställningen. Jag har sett den mentala omsvängningen i ett helt samhälle som nu med stolthet ställer om till fossilfrihet. Jag vet att vi gjort ett stort globalt avtryck både med biståndet, vårt FN- och EU-arbete, och genom att vara världens första uttalat feministiska regering (vilket Miljöpartiet drev igenom). Detta har vi gjort med ensiffrigt väljarstöd. Tänk vad vi kan göra när vi växer! 

Varje röst räknas, och min röst kommer att fortsätta bidra med allt jag förmår. Tack älskade Miljöpartiet för den här tiden!

Isabella Lövin
språkrör