Nyfiken och tålmodig. Det är de personlighetsdrag som bäst beskriver Havs- och vattenmyndighetens (HaV) nya generaldirektör Jakob Granit. För hur man förvaltar vatten, på land och i haven, är oerhört komplicerat och ett område som ingen människa kan bli riktigt fullärd inom.

– Jag tycker att det är jättespännande att arbeta med våra havs-, vatten- och fiskefrågor eftersom vatten är en så grundläggande resurs i samhällsutvecklingen. Utgångspunkten i vårt arbete är ju trots allt att jobba för att förbättra vårt ekosystem, vilket berör alla, säger Jakob Granit.

Sedan tillägger han att det är väldigt många aktörer med olika behov som är involverade i vattenresursfrågorna, vilket gör det hela komplext: myndigheter, miljöorganisationer och vinstdrivande företag. Havs- och vattenmyndighetens roll är att samordna de olika intressenterna, med hjälp av kunskap på både mikro- och makronivå.

Foto: Ester Sorri
Foto: Ester Sorri

– Det finns oerhört många intressanta samband inom de här frågorna, vilket formar vårt arbete. Å ena sidan är HaV:s uppdrag att se utvecklingspotentialen i användandet av vatten, samtidigt som vi ska bevara och återställa de ekosystem som har blivit påverkade av föroreningar och miljöförstörelse.

Jakob Granit har slips på sig i dag. Han har precis varit på möte med den nytillträdde klimatambassadören Lars Ronnås och pratat om Parisavtalet som nyligen har blivit godkänt av EU-parlamentet. Kostym går väl an, men slipsen lämnar han gärna hemma.

I dag är det fredag och han ser fram emot helgen med familjen här i Stockholm, eftersom han spenderar resterande vardagar i Göteborg där myndigheten ligger. Men fredagarna är fredade för arbete i Stockholm, bland annat för möten med andra organisationer vars arbete hänger samman med HaV:s verksamhet.

Om Johan Granit

Namn: Jakob Granit

Ålder: 50 år

Familj: Fru och tre barn

Uppvuxen: I Stockholm och Åbolands skärgård

Bor: I Stockholm och Göteborg

Utbildning: Doktor i geografi och naturgeografi

Har jobbat på: Sida, Världsbanken, Stockholm International Water Institute, Stockholm Environment Institute och den Globala Miljöfaciliteten (GEF)

Arbetat med projekt i: Sydafrika, Zimbabwe, Tanzania, Rwanda, Burundi, Kenya, Uganda, Tanzania, Iran, Irak, Syrien, Turkiet, Ryssland och hela Östersjöregionen

Framtidsdrömmar: Mer internationellt samarbete, inte mindre.

Hobby: Segling och på senare år dykning

Dold talang: Döljer inget

En generaldirektörs uppdrag på en myndighet handlar inte bara om tekniskt kunnande, tvärtom. Ledarskapet är minst lika viktigt.

– Jag hoppas verkligen att det också är något som har vägts in när regeringen valde mig till det här jobbet, säger han och ler.

– Min ambition är att både lyssna och lära och att försöka inspirera mina kollegor i det här arbetet. Att jag har en bred kunskap och stort intresse för vattenfrågan ökar nog chansen att lyckas med det.

Jakob Granits intresse för vattenfrågor väcktes redan som barn då han tillbringade mycket tid i Åbolands skärgård, som delar av hans familj kommer ifrån. Redan då blev han tagen av vattenföroreningarnas påtagliga effekter på vår havsmiljö.

– Jag har levt nära havet hela mitt liv. Seglat och fiskat. Plötsligt fick man inga flundror längre, gäddan försvann och algblomningen bredde ut sig något enormt.

Så småningom började han studera geovetenskap och naturgeografi på Stockholms universitet, med inriktning på tropiska miljöfrågor.

– Det var så jag fick upp ögonen för den internationella utvecklingsdimensionen och hur människan påverkas av vattenbrist och landskapsförändringar.

Med de kunskaperna i bagaget fick han en anställning på Sida 1994, som aspirant och senare som ambassadsekreterare i Zimbabwe. Därefter blev han samordnare för ett utvecklingsprogram i regionen kring Victoriasjön i Afrika, med Världsbanken som arbetsgivare. Projektet gick ut på att stärka samarbetet mellan de länder som delar Nilens vatten, genom att finansiera och bygga kraftverksdammar i de beröra strandstaterna – länder där stora delar av befolkningen bara har tillgång till el någon gång per dygn. Sedan dess tänker Jakob Granit på fattigdomsfrågor varje dag.

Det har varit en av mina största drivkrafter. Ta ett land som Rwanda till exempel, som har lika stor befolkning som Sverige. Genom att dra nytta av Nilens resurser kommer det här vattenkraftprojektet att öka elproduktionen i Rwanda från 8 till drygt 40 megawatt, vilket man kan jämföra med Sveriges 40 000 megawatt. Det blev en stor förändring för befolkningen där.

Jakob Granits arbete har alltid bestått av långa processer. Belöningen för arbetet kommer många år efter det att arbetat har startat. För hans del gäller det att vara tålmodig, strategisk och att glädja sig över varje litet steg i en långsam process.

– Det är ett måste för att klara av det här arbetet. Exempelvis då jag har bidragit till att lyckas få ihop ett projektavtal eller en finansieringsmodell, säger han.

På hemmafronten kan det handla om att fixa med segelbåten eller laga mat till familjen, berättar han, vilket garanterat ger snabbt resultat. Gärna vegetariskt eller fisk, med tanke på hur växthusgaserna påverkar vår miljö.

Jakob Granit väljer

Sjö    Hav

Klippa    Sandstrand

Skugga    Sol

Segelbåt    Motorbåt

Cyklel    Buss

Kött    Fisk

Torsk    Lax

Smågodis    Chokladask

Löpning    Gympa

Just nu är HaV mitt uppe i ett omfattande arbete i det som kallas ”havsplaneringen av Östersjöns, Bottniska vikens och Västerhavets kustområden”. Syftet är att planera och kartlägga vår användning av havsresurserna för att säkra ett hållbart nyttjande av havets resurser, men också att minska konflikter mellan olika intressenter.

– Det kan exempelvis handla om att märka ut var vindkraften får anläggas, var gasledningar och elkablar kan dras eller vilka våra marina skyddsområden är. Egentligen är det rätt märkligt att vi inte har planerat våra kust-och havsområden på det här viset tidigare med tanke på de stigande koldioxidutsläppen och klimatförändringarna, säger Jakob Granit.

Sedan konstaterar han att den grundläggande internationella filosofin för vattenanvändning är att haven utnyttjas ”for the benefit of mankind”, för människans bästa, men att vi blir allt sämre på att leva upp till de orden.

– Det som nu händer på olika håll är att olika aktörer flyttar ut sina verksamheter för att utvinna resurser längre och längre ut i haven, som vindkraft och fiskebruk. Och i de fall där det inte finns några regler kan frågorna kring hur havsresurserna ska användas bli väldigt oklara, säger han.

Foto: Ester Sorri
Foto: Ester Sorri

Sverige driver även miljöarbete internationellt. Jakob Granit pratar engagerat under hela samtalet men skiner upp lite extra när han börjar tala om FN:s havskonferens i juni nästa år, som Sverige och Fiji tog initiativet till och har ansvar för att organisera. Förberedelserna är i full gång. Intentionen med konferensen är att driva på genomförandet av FN:s uthållighetsmål nummer 14 för att skapa en hållbar utveckling i våra hav, där även fisket är centralt. Jakob Granit ser konferensen som en möjlighet att visa hur vi i Sverige arbetar med vattenresursfrågor.

– Det är inte många länder i världen som har en myndighet som tar ett helhetsgrepp om de här frågorna på det sätt som HaV gör. Vi är en myndighet som ansvarar för hela ”vattenpaketet”, det vill säga vattenflödet från land till kust till hav. Där är vi unika.

Jakob Granit är förhållandevis hoppfull när det gäller Östersjöns och svenska vattens framtid. Mycket tack vare EU:s kraftsamling i frågor som rör alltifrån vatten- och havsförvaltning till energi- och frågor om energi och transport, vilket har resulterat i att en stor del av det förebyggande miljöarbete som tidigare varit frivilligt har blivit reglerat i lag för alla EU-länder. Samtidigt är han tveksam till om vi kommer uppnå samma vattenkvalitet som på 1950-talet, då svenskt vatten mådde ganska bra.

– Det viktiga är ju att vi får bukt med problemen, men jag tror vi måste tänka på ett annat sätt, att vi jobbar med ett hav som kommer se annorlunda ut än tidigare.

Sverige har kommit en bra bit på vägen, betonar han. Vi har kommit tillrätta med miljögifter som tungmetaller och PCB och blivit bättre på att rena våra avlopp, men sedan upptäcker man hela tiden nya utmaningar och problem. Till saken hör också att det tar upp till 25 år att byta ut allt vatten i Östersjön. Först då kommer vi kunna se riktigt stora förbättringar.

– Vi är på väg att vända på Östersjöskutan. Tycka vad man vill om svensk miljöförvaltning men vi gör så otroligt mycket bra i det här landet i jämförelse med stora delar av övriga världen.